SYNBARLIGEN

Jag skrev detta först på Facebook. Men sedan kom jag på att ämnet är för viktigt för att bara "sjunka ner" i tidslinjen utan att det är någon som hinner att reagera och ens se mina åsiketer
  http://online.osterbottenstidning.fi/Artikel/Visa/41204 
 J ag har verkligen väntat med spänning på vad enketen kring trafiken och speciellt satsningen på den lätta trafiken i nejden och för mig viktiga Nykarleby skall leda till. I dagens ÖT kan vi äntligen få läsa vad satsningarna är. Jag citerer: "Ett av målen är att främja cyklandet i regionen.  Därför vill man i planen skapa tryggare förhållanden för fotgängare och cyklister.   "Om planen ska genomföras fram till 2025 kostar det i Jakobstad 11,2 miljoner, Nykarleby 4,3 miljoner och Pedersöre 6,6 miljoner euro."
  VA? BEHÖVER MAN INTE SATSA MERA ÄN SÅ I NYKARLEBY?
 Vad vill man då göra i Nykarleby?:
 "I Nykarleby vill man dra nya cykelvägar bland annat längs Topeliusesplanaden och Juthasväg

Fredagen 14.3 var en fin dag för PR-Photo Shoot för min "huvudsponsor" Yrkeshögskolan Novias räkning. Fotograf var skolas grafiska planerare Simon Gripenberg. All credit till honom och hans fantastiska öga för komposition och ljussättning! Resultatet blev i min mening enastående. Notera att Simon tagit Stradans parti och fotograferat i s.a.s. rätt höjd och ger på så sätt velomobilens skönhet full rättvisa. Men är inte Stradan en skönhet?! Jämför man med en bil så ja... den ser konstig ut. Men jämför man med tja, sig själv. Så är den i min mening helt enkelt tjusig! Jag är bara så nöjd med helheten och det "fräsigt sportiga", "vintage/retro" utseendet. Jag är också mycket glad åt att jag valde vit färg till Sinner DaHooden (takhuvan). Hemåt i riktning Nykarleby. Här utanför Jakobstads Museum. Foto: Simon Gripenberg © YH NOVIA Foto: Simon Gripenberg © YH NOVIA Utanför Jakobstads Museum. Foto: Simon Gripenberg © YH NOVIA Foto: Simon Gri

Jag vill här gärna lägga up en vacker bild av en vacker syn som man kan se under varadagarna på Campus Allergros innergård. Robert Backs häftiga racerWAW och min gubbracerStrada visar med all önskvärd tydlighet på att vi alltmer satsar på en "hållbar utveckling" vid Yrkeshögskolan NOVIA.

Morgonutfärd via Campus Allegro och en kort fotosession av min Strada för YH Novias hemsida www.novia.fi och sedan ut mot Kållby och Bennäs. Vinden var mycket byig och kall. Men den påverkade inte så mycket mera än att man skulle vara en aning mer på sin vakt och undvika att hålla sig alltför nära vägrenen. Ju mer man är ute och kör så lär man sig naturens nycker och på vilka ställen vinden alltid river i mera. Jag har nu allt mera fått en bekväm attityd och känner mig nu mer trygg i trafiken allt eftersom. Bakspeglarna är mina bästa vänner. Håller jag bara ständigt bra uppsikt bakåt så kan jag köra avslappnat och mjukt. Numera kör jag oftast mitt på körbanan och saktar i och drar en aning till höger när bilar närmar sig bakifrån. Kommer det ingen bil mot när det kommer en bil bakifrån viker jag rätt lite till sidan och mer eller mindre "kräver" min rätt till väg och därmed tvingar bilar att göra en ordentlig omkörning. Under dagens tur passade jag

Genast när jag väl hade bestämt mig för vilken typ av velomobil jag ville ha så var det också klart att jag skulle skaffa ett "tak" till den. Men vilken typ var däremot en svårare fråga. Efter en tids funderande och vägande hit och dit föll dock beslutet rätt bekvämt ner på en Sinner daHood av kolfiber. Jag har nu totalt ett par månader kört nercabbat med bara en neoprenkrage runt halsen med halva huvudet som stuckit upp. Man ser det bra på bilden som Cay tagit i mitt senaste blogginlägg där bara mössan och ett par blåa glasögon syns. Resten av huvudet med näsa och mun är inne i velon. Det körläget har hela tiden varit en aning obekvämt, främst när jag trycker i så har jag en tendens att sjunka ett par centimeter och därmed har sikten minskat ännu mer. Det finns en 5-6 olika typer av "hoods"/huvor som passar på Strada. Men den vanligaste är fortfarande DaHood från Sinner. Den har funnits med rätt länge och har fortfarande sin karaktäristiska långa överbyggnad med

Så har man då varit ut på en första riktig vårlänk. Solen sken från en klar blå himmel. Med den upplevelsen är man inte bortskämd under de två första inledande månaderna. Det sägs att vi inte på många år haft en dylik grå årsstart med ett så långt sammanhängande mulet och grått väder. När också snön har lyst med sin frånvaro så har det varit mycket dystert. Men i dag... trallalaa 100% solglasögonväder! Jag startade ut i en mycket stark sydvästlig vind i riktning mot Oravais via Munsala. En aning spänd var jag allt inför vad som väntar när jag skulle ut på E8-an. Hur mycket trafik är det på huvudvägen och hur skall det gå när jag skall köra längs farträfflorna på kanten längs vitlinjen? Genast märkte jag att vinden var mycket byig och till en början helt rakt mot. Men efter att jag fick upp pulsen till någon slags "stady state" så kom trots allt farten upp i de jämna 30km/t. Genast när vägen lutade en aning mot sjönk farten medan i medluten ökade den igen betydligt. Alltså

Trots en pågående stadig förkylning så kunde jag inte hålla mig från att ta mig ut på en liten tur mot Hirvlax och Munsala. Märkligt duvigt och disigt väder tänkte jag och kom snabbt på mig sjäv med en tanke att denna länk skulle ha blivit ogjord om jag inte hade haft velomobil. Otroligt grått... Målet var att hålla låg puls utan att över huvud ta i något för att inte alls äventyra hälsan. Här är min rutt:

På onsdagen 26.2 stack jag, trots förkylning, ut på en liten friskluftslänk. Färden gick igen ut mot Jeppo och Keppo. Varför det just nu blir denna minimalistiska resa beror kanske på att jag tycker rätt bra om dessa vägar och att sträckan på 40 km inte är för lång. Vägarna innehåller också ett par fina mot- och medlut. Det är också rätt kul att jämföra feelingen från gång till annan. Så här skrev jag på Facebook genast efter turen: "Feels like Flying"  läste jag någonstans om hur det känns att köra velomobil. Denna gång infann sig flera njutbara tillfällen där jag just kände så. En sträcka jag nästan alltid tyckt vara tungt är långsvängen vid Bärsas i Ytterjeppo. Speciellt tung har den varit på väg mot Nykarleby. Men denna gång med Stradan kände jag just "feels like flying"... härligt! Det bara gled på! I och med att jag nu är rätt förkyld tog jag inte alls i så hårt och ändå var medelhastigheten närmare 32km/t!

En liten kort söndagstur ut till Keppo och Måtas för att känna på mina rötters och barndomssommarvägar. En stark ost-sydostlig vind störde framfarten på ditvägen. P.g.a. det varma vädret och till största delen bara vägar så hade jag bytt till sommardäck där bak vilket genst gjorde resan mer bekväm, tyst och "mjuk". Hur mycket det påverkade farten har jag ännu ingen riktig undersökt. Men det kändes redan mycket bättre!

Denna länk beskriver bara tur-resan. Jag har tydligen en förmåga att knäppa av GPS:n när jag försöker kolla och granska att allt är i skick inför start... :-/

Oj oj vad det går trögt i gråvädret...

I dag tog jag mig modet till att sticka mig ut på jobbpendlarresa i ett mycket gråslaskigt och mulet väder. Rätt mycket trafik med påtagligt många stora lastbilar, bussar och timmerbilar. Men allt löpte på i bra takt. Medtraffikanterna var alla mycket artiga och följsamma och gav mig massor av väg så att jag inte helt skulle bli nersprutad av slask och salt. Fortsättningsvis går färden i maklig takt p.g.a. uslig kondition och vinterdäck av grövsta sort. Men trots allt så känner jag av en gryende formstegring. Jag har ju trots allt varje dag försökt mig ut på en länk och det börjar ge resultat. Nästa vecka är det äntligen dax för riktigt jobb. Då är det tänkt att jag ofta skall börja velomobilpendla. Som vädret nu i dag såg ut och ljuset håller ju på att återkomma så kommer det här att gå mycket bra. Här är dagens tur dokumenterad:

Här är nu första riktiga uppdateringen detta år till min blogg-etikett "Träningsdagbok"